En skepnad som vintern kår

I nattens stjärnaurora

Frostens dotter som fimbulkronan bör

Den isblåa huldra tiga

Svept i slöjor vinterliga

En nysnöns ängel från vitklädd glaciär

Över skarbekrönta block i månskensglans

Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans

Fjäten skrida fram mot frusen sjö

Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö

Med fridsäll röst hon signar

De som under isvind dignar

En fordom sång till värn, en själens sköld

I nordskogen silvrigt skimmer

I hängdrivor vi förnimmer

Den hednasköna född ur Jökelköld

Likt tornerspel mellan frusna sfärer

Gryning ur natt sig tvingar

Stjärnevän, den nakna blekhet

Seglar på älvevingar

Hon åter träder gennom frostportalen

När månljus dör för stigen sol

Det gnistrande stoft hon stör

Leder stigen till hennes drottningsstol

Över skarbekrönta