Bören i en håla bistert fuktier

I ett restlöst töcken, börjar söka efter tecken

Fastnar i skymlade stickspår

Utan förklaring om vem eller vad som föregått

Endast kaviteten äger vetskap

Stenblockens återskall

Bringa genljud från porlande strömfåror

Färdandes längs drypande väggar

Försöker orientera

Med det sista dagsljuset som enda fyrbåk

Möter äntligen fria nejdernas panorama

Just när skymningen kväller in

I det ständigt förgrenade mörkret

Anar nebulösa hyddor av kroppar

Skymtar i skuggans sken

Något blänka luminöst

Med svarta tag

Och natt i rösten

Tala andra tungomål

Hamna i hypnotisk vanmakt

Förtigen

Rädd för att stänga ögonen

Rädd för att öppna dem

I bål uppfyrad från den eld som evigt brinner

Av helig formel transformerad bortom livet

Själavandrar genom oupphörligt eleverande passager

Dränks parallellt i sjunkande spiraler