[Vers 1]

Ofta varit ofokuserad

Verklighetsdistanserad

När trycket från intryck och uttryck blir hårt är det lätt att bli lättdistraherad

Ibland inte varit mig själv

Aldrig riktigt vetat vem som var mig själv

Vill åt tvåhundra riktningar samtidigt, säg mig

Hur fan ska man veta var man har sig själv?

Ofta blickat ut över staden

Känt mig allt ifrån splittrad till galen

Grå gård, höstluften är hård

Blir till Harrison Ford när jag springer på bladen

Inlåst, standardmodell

En kropp är ett fängelse, en cell är en cell

Min förändring var spirituell, parallell

Gick från anden i glaset till Ghost in the Shell

Virtuella visioner

Visualiserat miljoner

Ingen idag är väl skonad från jakten på kronor

När kampen om makt gör personer till kloner

Jag vrider på kranen och låter ba’ tiden rinna

I väntan på sanningens timma

Jag vill ba’ försvinna till platsen och tiden

Där sättet att vinna på inte ba’ är att bli rik

Där jag får vara unik

Där regniga gator speglar trafik

Samma gamla stad men med annan mystik

Samma gamla jag men de’ här jag blir lik

Den som inte passar i solens sken

Ligger dold under skalet tills kvällen är sen

När mörkret har fallit och solen gått ner

Blir sanningen plötsligt sånt vi aldrig ser

[Refräng]

Nedgång till uppgång, det här är vår tid

Vi som fångats som många i en individ

Rör mig genom natten i ultrarapid

Och där dagen tar slut tar nåt annat vid

Nedgång till uppgång, det här är vår tid

Lyser i mörkret, redo för strid

Rör mig genom natten i ultrarapid

Och när jaget försvinner tar sanningen vid

[Vers 2]

Somliga tror att de ser allt, står och dömer efter minsta vind

Men att hundraprocentigt lita på ögonen kan inte annat än göra dig blind

Jagad av skuggor jag jagar tillbaka

Och vet att de alla är delar av mig

Vill inte fråga om vägen är rätt

För att svaret kan vara ett nej

Adrenalinöverdos, högtryck i venen (jag går)

Hyperdrive ut på Essingeleden

Ge mig en utväg eller ge mig en orsak att stanna

När allt bara faller samman

Och nästa morgon kommer kännas lika dystopisk

Minusgrader i vårt grå metropolis

Långt ifrån tropiskt, stämningen psykotisk

Natten är hypnotisk

Fuck it, vi drar

Neuromancer, ny romans i mitt Neostockholm

Neonvioletta nyanser bortom

Gatuljusen

Stiger som rök över hyreshusen

Svävande över taken

I det desperata försöket att hålla sig vaken

Börjar man tvivla på den mest självklara saken

Sanningen är alltid naken

Och du sitter i sneakers och trasiga jeans

Spelar det roll om du finns?

När inget kanske ens existerat

Kan vi bara lita på saker vi minns

Jag tänkte “jag ska aldrig känna skam”

Jag har alltid varit buggen i deras program

Jag är ung, jag är rastlös och känslosam

Jag vet inte vart jag ska

Och vill aldrig komma fram

[Bridge]

Yeah

Jag vet inte vart jag ska

Och vill aldrig komma fram

[Refräng]

Nedgång till uppgång, det här är vår tid

Vi som fångats som många i en individ

Rör mig genom natten i ultrarapid

Och där dagen tar slut tar nåt annat vid

Nedgång till uppgång, det här är vår tid

Lyser i mörkret, redo för strid

Rör mig genom natten i ultrarapid

Och när jaget försvinner tar sanningen vid

[Outro]

Yeah

Rör mig genom natten i ultrarapid

Och när dagen tar slut tar nåt annat vid