Krigare bliv vid din läst

När häcklarna skrattar som mest

Böj dig ej för hån eller för spe

Svik ej dig själv och din tro

Låt hatet och skratten bero

Du ser vad andra icket vilja se

Fåren hatar herdehunden

Ty han påminner fåren om en best

Man vill ha honom gömd och bunden

Hatad, hånad, skydd som pest

Med huvudet långt ner i sanden

I tron att faran inte finns

Får väktaren blott kalla handen

Alla blundar, ingen minns

Lejonhjärtat slår

När björnen står vid grinden

Spring dit ej andra går

Låt oss spränga fram

Känner du hjärtats slag?

Känn den kalla vinden

Än skall det gry en dag

Förutan skuld och skam

När tiden har kommit för strid

Blir häcklaren blygsam och blid

Och söker skydd i skuggan av din sköld

Låt honom göra sin bikt

Gör sedan endast din plikt

Imorgon väntar hungersnöd och köld

Ja fåren hatar herdehunden

För han minner dem ständigt om varg

Men när vargen kommer vandrar hunden

Dit där vintern väntar kaos

Pöbeln har ej insett vikten

Av att slå vakt om vad de har

De häcklar den som axlar plikten

Och hatar den som klingan drar

Herdehund håll fast ditt vapen

Med skorpionens grepp av järn

Med trots emot vidundergapen

Ställer vi oss till motvärn

Ett lejon dväljs i varje hjärta

Som av frihetslängtan slå

Som tyngt av sorger, ve och smärta

Ändock emot striden gå