[Intro]

Ingen hör

Ingen hör

Ingen ser

Ingenting

[Vers 1]

Svetten klibbar, flugorna surrar

Där är svensken innanför stugornas dörrar

Blodet tjockt, flyter trögt som konversationen

Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet

Magen känns uppsvälld, klockan den tickar

Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar

Genom teve-fönstret, och se det mönstret

Upprepas gång efter gång

Av vårt eget rum

Känns klaustrofobiskt, krympande (kvävande)

Tanken kommer, krypande (krälande)

Kravlande upp till ytan igen

Krymplingar redan som ynglingar, stympade

Stöpta, döpta efter mallen

Känns som Svensson über alles

Han sänker volymen på Allsång från Skansen

Skriker ut sin ångest från en balkong nånstans

[Refräng]

Ingen hör, ingen ser

Man föds och dör, inget mer, va?

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid minskar med var timme

Ingen hör, ingen ser

Man föds och dör, inget mer, va?

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid

[Vers 2]

Soporna stinker, flugorna surrar

Luften darrar av värmen, och frugan hon börjar

Men tålamodet tryter, som konversationen

Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet

Magen är uppsvälld, klockan har tickat

Livet har runnit ut, det har gått snart en vecka

Gardinen är dragen för fönstret

Hans rum känns som om det äter honom som cancersvulster

Hypokondriskt, växande (väsande)

Psykologiskt knäckande (jäsande)

Mytologiskt förhäxande, täcks han med

Ondskan som blåser bort all eftertänksamhet

Livet en långsam föruttnelse

Överblommad och snart förvuxen

Men mänskan skördar det i ett slag hårt mot pannan

Den här världen gör det svårt att andas för

[Refräng]

Ingen hör, ingen ser

Man föds och dör, inget mer, va?

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid minskar med var timme

Ingen hör, ingen ser

Man föds och dör, inget mer, va?

Ensamheten driver oss till vansinne

Apokalypsens tid är snart inne

[Outro]

Ingen ser

Ingen hör

Ingenting

(Känns som Svensson über alles)

(Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans)