Ut på den snötäckta höjd

Där frostbitna granar står

Där grinar ett troll, fet och nöjd

Och sjunger en sång där han går

Ty vättar vid granfotens rot

De skyddas från fara om blot han får

Prästen skall bliva vårt blot

Och spottar och svär där han bunden står

Vinterblot när månen har sin gång

Klagan dränks av högtidlig sång

Vinterblot när månen har sin gång

Klagan dränks av högtidlig sång

Skuggväsen vakar och huldrorna stryker i månskensglans

Ilska och vrede men blicken förtrollas av älvors dans

När dag blir till kvällning hörs vättars sång ner ifrån granens rot

Jultider nalkar och årstiden firas med vinterblot