Ensam i nattens timma jag är

Försvagad av sorgen som inom mig tär

Oviss jag fruktar, allt inom mig svider

Tvivlar att någon kan se hur jag lider

I mörkrets vagga, jag stillat mig till ro

Där ljuset ej finns, med sin förödande klo

Försöker att hela mitt sargade sår

Men sorgen först dör då hjärtat ej slår

Plågad av sorgen, tung som jag bär

Trånar efter mitt förgäves begär

Hopplöst jag söker mig en väg att finna

Förstår då klart att jag måste försvinna

Ensam i nattens timma jag är

Oviss jag plågas, gråter och svär

Bländad av ljuset det falska, det svaga

Önskar svunnen tid åter till taga

Söker svaret på livets prooblem

Inser dock att tiden är för sen

Förbannar att livet har varit mig givet

Försvagad av såret, sargat och rivet

Ensam i nattens timma jag är

Så livets röda lina jag skär

Blodet jag offrar för en lösning att finna

Förstår då klart att jag måste försvinna