Jag känner mig som en levande katastrof

I ständig väntan

Ständig väntan på att explosivartat

Expandera från ett allt till en intighet

De bevuxna vidder som omger mig

Känns tomma och kala

Stöpta ur berggrundens

Omfattande kyla

Så tomma och kalla i sitt evigt

Expanderande tomrum

Likt hålet jag bär inom mig

I ständig väntan på att slutligen implodera