Du sa realism

När jag föll och flög på samma gång

Jag sov i fantasi och skrev en sång

Och Du stod suckande och iakttog min dans

För något som egentligen inte fanns

Och jag skrek poesi

Och du stod kvar på jorden och såg på

Du log, och jag försökte nog förstå

Men jag stod fångad i min drömda sagovärld

Och flängde runt i fnoskig flärd

Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp

Och körda lopp

Bland molnen finns det hopp

Men på jorden står min kropp

Och min kärlek finns minst tretton trappor opp

I min drömda sagovärld

Och du sa "Altruism"

Ett svårt ord som jag inte kände till

I min värld för jag göra som jag vill

Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"

Jag fick en kram och allt var bra

Så jag skrek "Romantik!"

Du var nykter nog att säga "Kom

Kom jag har någonting vi måste prata om"

Och nykter utav vin och full av längtan är det lätt

Att säga fel och tänka rätt

Nu går mina tankar till en prins

Och till en sagofé

Som sitter på kafé

Vid en blomstrande spaljé

Och bara blandar ut sin tid med lite te

I min drömda sagovärld

Och du sa "Kom tillbaks

När du tappat dina vingar och kan gå"

Själv hade jag ingenting att föreslå

Så du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner

Och allt blev mörkt och inget mer

Och jag darrade av skräck

När Du sa "Välkommen till Verklighetens land!"

Här hostar vi i sot och svett och sand

Här kan vi leva som dom vänner som vi är

Bland alla andra som är här

Men mina vingar växer ut igen när vinden

Står ditt mörka hår

Och jag tror nog du förstår

När jag far upp dit ingen når

Och när jag vinkar ner till jorden där du står