"De djävlar, som förändrat mig

Ska jag för alltid hämnas

Vems öde det än ämnas"

Sjöng hennes vackra röst

"De bugar sig för myten

Och vänder kappan efter vinden

Och de kysser mig på kinden

Och jag spyr på deras tröst

De lägger sig och vilar

Tryggt och barnsligt vid mitt bröst

Och när de fått sin glädje går de ut

För dem får allt ett slut

Deras sorger tidvis domnar

Det blir vår och det blir sommar

Men här vilar en förbannelse av höst

Och de ler åt allt och inget

Och ger fan i besvären

Och de skrattar åt misären

För den har de sett förut

Och den kärlek som jag ger

Är blott en del av den jag saknar

Varje morgon när jag vaknar

Var sekund och var minut

Har någon nånsin sagt till mig

Hur kärleken ser ut?

Och varför den kan lämna såna hål?

Den sticker som en nål

Och förvandlar mina nerver

Till stoft och sot och skärvor

Och förvandlar varje Amors-pil till krut

Och de sover gott om natten

När de klarat sina läxor

Själv sover jag med häxor

Som ingen bjudit hit

Och ingen tycks förstå det sår

Som svider i mitt hjärta

För deras sår av smärta

Kan man badda lätt med sprit

Men de djävlar som förändrat mig

De dödar bit för bit

Och glädjen har försvunnit liksom jag

Men jag hittar den en dag

Och jag är envis kan man tycka

Men jag skall finna all min lycka

Om så Döden ska bli den som tar mig dit!"