Bland sumpmark och träsk långt uppe i norr

Dit solens skygga strålar sällan når

Där evig natt råder och ingen grönska gror

Där samlas de alla runt eldar i ring

De vandra från moar de vandra från berg

Deras dryckeskväden ila i mänsklig märg

De drivs av en längtan, en törst efter blod

Och törsten ska släckas vid midvinterblot

...Vid midvinterblot!

Blotet ska hållas på offerstensberg

Till ära åt mörkret och uråldrig makt

De färdas nu dit, med offer åt natten

Skåda deras eldar i flammande prakt

Blodet rinner, sten röd av blod

Från stenhällen rinner en ångande flod

Elden ska sluka, den blir aldrig nöjd

Ett midvinterbål till odjurens fröjd

Natten är mörk och skogen är djup

En skog utan löv, en skog av död

...En skog av död!

Mörkret faller, natten är här!

Odjuren dig nu till elden bär!

Natten har tusen ögon som ser

Men dina ögon ser ej gryningen mer!

...Ej gryningen mer!