Året är 1718, svenskar i strid för sitt land

Genom tät rök och dimma, fanan i striden bärs fram

Karoliner gamla som unga, laddar musköt och lägger an

De död och förintelse bringa, i blodig strid man mot man

Med värjan i sin hand, stoltheten i brand

Under den gula och den blå

Karoliners mod, kom från sitt svenska blod

Aldrig vika, bara att gå på

Över gränsen mot Halden, Kung Karl ledde sin här

Segervisshet präglar leden, mot ära och stolthet det bär

Isande vind piskar kinden, på varje svensk karolin

Fästning reser sig väldig, mot den dånande skyn

Med värjan i sin hand, stoltheten i brand

Under den gula och den blå

Karoliners mod, kom från sitt svenska blod

Aldrig vika, bara att gå på

Men mitt i krigets inferno, ljöd ljudet av en kula så tung

Den syn som mötte soldater, var att mot mark föll en döende kung

Över fjällen gick marschen, en svensk armes återtåg

Frusna karoliner bar båren, där Kung Karl XII låg

Vid vägen låg stelfrusna kroppar, en marsch genom dödens land

Att gå på var deras sista hopp, med sitt öde i Armfeldts hand

Med värjan i sin hand, stoltheten i brand

Under den gula och den blå

Karoliners mod, kom från sitt svenska blod

Aldrig vika, bara att gå på