Hur fort blir lönnarna gula

Som lyser vår vandring i parken

Att dö är att resa en smula

Från grenen till fasta marken

Hur smal blir den gyllene strimman

Som bådar att dagen skall randas

Det klämtar en spårvagn i dimman

Och luften blir tung att andas

Hur snart blir kinderna vita

Så kyss dem med läppar av vatten

Se, måsarna textar med krita

En dikt i den svarta natten

Hur snart står poplarna höga

Och nakna med svärta i strecken

Att dö är helt enkelt att snöga

Som löv i den muntra bäcken