Det är svårt att stå i centrum så han byter bara bussen där

Tid och rymd är nu så han rymmer nu

Tankar bär i ankarvärld besvär att vara här

Tid och rymd är nu så han rymmer nu

Hans atlas är helt utmärkt han har märkt ut här är du

Tid och rymd är nu så han rymmer nu

Han är till hälften spunnen ur regnet och till hälften

Sprungen ur den nordligaste värmen till hälften man och

Han är en liten pojke men en man med starkt förakt för

Antal aldrig vart mycket för tid men tiden skär hans

Anklar och sfären stjäl hans samtal talang och takt för

Tacktal men skallen blank ibland då allting är artificellt

Från himmelen till kyssar så han kryssar mellan ångestnatt

Men hann ifatt trots ricochette men hårda slag och nederlag

Är också еn del av sanningen men blandningеn är ljuv

Han växer destruktivt nu men hånar alla direktiv

Till bättre liv och att bli som du förblir försen att

Se förbi staffli för ren duk

Som ett barn som äter kött som ett barn som fötts dött

Men hålls vid liv som en maskin och aldrig kommer ut

För staden är en bur som summan av en kväll

Så skum ändå så snäll som samma gamla helg som samma

Jävla cykelställ du går förbi din väg förbi samma samma

Olika som en regning hand i din så snabbt ändå så still

Står still men rör mig vilt en hundra släng en till

En huldra är ditt ansikte och den var i fin grafik

Som en rostig gammal kniv med äckligt torkat blod

Som hittats på en mordplats arton år efter ett mord

Jag ser en spetälsk man som gråter på min sängkant

Samma kära olika men ändå likadant som en nyfödd

Snöflinga som blir regn på sin väg som en utdöd orm

Som hindrar vägen för en ensam larv en liten liten

Flicka som faller kär i dig en sliten gammal teve

Sorterad som hårdplast vi har alla fyrhjulsdrift

Men vi åker fast i asfalt staden i sig är en otrolig

Paradox människan så konstruktiv så destruktiv på

Samma gång

Det är svårt att stå i centrum så han byter bara bussen där

Tid och rymd är nu så han rymmer nu

Tankar bär i ankarvärld besvär att vara här

Tid och rymd är nu så han rymmer nu

Hans atlas är helt utmärkt han har märkt ut här är du

Tid och rymd är nu så han rymmer nu

Han är kär i livet men beskriver det som svider med en

Given precision för sig rör sig genom tiden med ett förvridet

Flin aldrig haft såmycket i och för sig så lite skär hans

Smilgrop som liten sprang han utan skor nu är han rädd för

Barfota som liten så var världen stor det räckte inte att stå

På tå idag är världen lika stor men människor så små

Sug min kuk Västerås jag rymmer hemifrån...