Lågorna blänker tunt och dimmorna döljer

Ensam till dömda myr gläntan den spår

Vindarna dansar här för rusiga tankar

Glöden som tynar med minnena

Runorna många mot åldrig tid

Skyarna bringar köld och grenarna rispar

Ivrig hans gömda syn smärtan går skir

Kölden som väckas här med sårade väsen

Glöden som tynar med minnena

Runorna många mot åldrig tid

Käresta sköljes bort och viljorna famlar

Ödslig till dimma går längstan hon flyr

Skogarna sviker mön för eviga lustar

Glöden som tynar med minnena

Runorna många mot åldrig tid