En fager ung mö bär på älskogens skam

Ty åt syndernas frukter man aldrig glädjas kan

En höst kväll så rå efter lönndom och mord

Hon ett barnlik begravde uti ovigd jord

En dag blev hon vigd, uppå logen stod fest

Efter gästerna lyssnat till sin sockenpräst

En fela I dur, uti dans bruden förs

När en stämma I moll så från springorna hörs:

"Kroppen min är för långer

För graven som är för trånger

Ruttet och rått är mitt linne

Längstansfyllt mitt sinne."

"Kroppen min är för långer

För graven som är för trånger

Ruttet och rått är mitt linne

Längstansfyllt mitt sinne."

Tre män tog till mod och så grävde de opp

Till sin fasa och sorg ett spädbarns döda kropp

Nu dansar hon bruden som just blivit gift

Med en uppstigen myling mot sin egen grift

"Kroppen min var för långer

För graven som var för trånger

Griftefrid jag nu vunnit

När jag mor min funnit"

"Kroppen min var för långer

För graven som var för trånger

Griftefrid jag nu vunnit

När jag mor min funnit"

[English Translation]

A young maiden fair, the shame of lovemaking bear

For by the fruits of sin, you never can rejoice

One autumn evening so raw, after secrecy and murder

In unblessed soil an infant she bury

One day she was wed, in the barn a celebration was held

After the guests heard their parish priest

A cheerful violin, into dance the bride is taken

When a miserable voice through the floorboard cracks are heard:

"My body is too long

For the grave which is too narrow

Rotten and cold is my gown

Wishful is my soul."

Three men took courage, and so they dug up

To their horror and grief, a child's dead body

Now she dances, the bride who just got wed

With an ascended myling, towards her own grave

"My body was too long

For the grave which was too narrow

Peace now I won

When I mother mine found."