När Anderssons kärring sänkts ner i mull

Står sonen där ensam och snopen

Och tänker mens graven skyfflas full

På sin moder där nere i gropen

Sov i ro uti din grift

Där finns ej herrar

Där finns ej några skift

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Men nog var du fin, lilla Ann-Katrin

Fast du inte var fager att skåda

Med händer med valkigt och härdat skinn

Och vader med åderbrocksklåda

Och kinden röd, så len och spröd

Den härjades uti kampen för vårt bröd

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Och aldrig mer ska du tvätta byk

Och vara så nådig och trogen

Och aldrig mer ska far ge dig stryk

När han full kommer hem ifrån krogen

Och aldrig mer, nej aldrig mer

Ska du av utmattning plötsligt segna ner

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Du skall inte sno mellan matbord och spis

Och vaka hos ungar som skriker

Du skall inte fråga om sidfläskets pris

När modet och pengarna viker

Ty dyrt är bröd här ovan jord

Men billigt är vårt eget kött och blod

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Oh min moder - hur ska jag hedra dig?

Men fåglarna sjunger i grönan lind

Jordelivet följer sin bana

Här ger jag ditt namn till den hårda vind

Som en dag ska fyll vår fana

Och tag det hat som när min själ

När jag dör ska jag inte dö som träl!

Oh min moder - så ska jag hedra dig!

Oh min moder - så ska jag hedra dig!