Uti hänsovna sekler, vet sägnen berätta

Fanns hjältar, nu sover dom tungt

Sjutusan till karlar som slogs för det rätta

När Sverige var fornstort och ungt

Ja då talade svärd eller yxor och klubbor

Uti björnstarka nävar som krävde sin rätt

Ack vi, ack vi som hunsas av subbor

Och daltar med blöjor och tvätt

Det är slut på dom tider när arbetets värde

Var högre än glitter och guld

När den gode var nöjd och den onde begärde

Och satte sin broder i skuld

Men då kunde en syndare dingla i repet

Eller brännas på bålet till munter musik

Ack vi, ack vi som syndar så näpet

Och ängslar oss så för kritik

Och för alltid förbi är dom lustiga dagar

När folk kunde festa och le

Fastän fettvalkar vällde ur brallor och kragar

Man blev inget nervvrak för det

Och med blodsprängda ögon och bluddrande läppar

Förbrödrades alla runt vingudens tron

Ack vi, ack vi som går här och deppar

Och dyrkar diet och motion

Den har slocknat, den blossande kärleksglöden

Besjungen av var trubadur

När man svor på att älska sin vän intill döden

Och när jungfrun satt skir i sin bur

Hennes fot eller skuldra fick älskarn att skälva

Hennes ögon var brunnar att drunkna uti

Ack vi, ack vi som älskar oss själva

Och går i psykoterapi

Tänk en gång var dom flesta förskräckta och rädda

För framtidens djävulska hot

För i helvetet där skulle djävulen grädda

Varje arrogant idiot

Och från brinnande sjöar steg jämret och gnällen

Och dom ändlösa plågornas ångesttjut

Ack vi, ack vi som väntar på smällen

Pang bom så tar eländet slut