I tidens smala rum föds en blek nymåne

Som ulvens tand blev den i natten röd som blod

Moder drar nu sin slöja över dagen när

Marken nu sjuder en sista gång

Löven begav sig allt närmare marken denna gång

Vargavintern likt eldarnas andetag flämtar efter syre

Furorna dansar i stormens bistra melodi medans

Bisarra ögon lysa på himlavalvet

Säg mig December, min ljusskyggaste av bröder

Fann du slutligen ro i den kalla tillgängligheten

Eller frös vintern dina minnen ända in i märgen?

Månen föddes i offrat blod

Den siar om vad som nu råda

Stormen släcker alla ljus i sin färd mot

Vad som var upp är nu ner i denna nya värld

Löven ligger nu ner för att dö

Vargavintern likt glödens liv flämtar efter syre

Furorna dansar nu runt i stormens nakna sång

Alla bistra stjärnorna på himlavalvet grina

Säg mig min mörkrädda broder

Fann du slutligen ro?

Svalnade äntligen glöden i ditt värma hjärta?