Vig mina ögon åt att se skarpa stjärnor

Lysa bortom månens karga upplysta yta

Låt mina fingrar peka vägen hem

Den stora björnen vaka över lilla björnen vägen hem

Tigen till livet är jag dömd att stå

Lika kall som vilsen

Som frusen i tiden, kristallklara minen förevigade

En tidlös saga målas där

Kosmos slungar tiden obotligt framåt

Mitt hjärta så iskallt

Låt mina ögon båda för evigt liv

Lilla björnen vaka över vårt rådande eftermäle

Rådande tjäle bäddad över berg och land medans

Ord talas i den uråldriga tidens tunga

Frusen i tiden, kristallklara minen förevigade

En tidlös saga målas där

Kosmos slungar tiden obotligt framåt

Mitt hjärta så iskallt